Jag har haft barn på Wälludden i snart sex år. I fredags var jag med min dotter på Salongen för att ”sitta på stolen”. Efter sex år av nästan daglig kontakt med verksamheten kan man tycka att jag borde vara ganska van och inkörd vid det här laget, men jag är helt enkelt så galet imponerad! Imponerad över barnen, pedagogerna, miljön, materialen och lugnet. Detta nästan osannolika lugn.
Morgonen börjar alltid utomhus. Den här morgonen var vi på ”äppelsidan” och lekte. När vi kom in tassade vi tysta in och satte oss i samlingen. Musik, levande ljus och lugn. Efter samlingen satte sig barnen på de små stolarna vid de små borden och satte igång att arbeta med det som intresserade dem: siffror, bokstäver, spel, pärlor, former… Några var i köket och bakade kakor eller pressade juice. Några lekte i lekhörnan, där det den dagen föddes många bebisar och även någon hund :-). Och hela tiden detta osannolika lugn och fina arbetsro, trots två vikarier och en mamma som inte riktigt hörde hemma där. Jag tänkte att jag utan problem skulle kunna ha suttit där och arbetat minst lika bra som på min vanliga arbetsplats. I ett rum med ett tjugotal barn som är ungefär fyra, fem år gamla! Vid halv elva tyckte dock en pojke att det var för högljutt. Han plingade i en klocka och bad artigt sina kamrater att vara lite tystare.
Sedan var det gemensam sångsamling med barn och pedagoger från alla tre avdelningar. Det är häftigt att se de allra minsta barnen, som bara är något år gamla, så självklart ta plats bland de stora. När vi sjungit klart bjöd två barn på knäckebröd som de hade bakat tidigare i veckan.
Ett av de starkaste minnena från inskolningen när äldsta barnet började på Wälludden, var den första lunchen han åt där. Riktiga glas, porslinstallrik, kniv och gaffel. Hälla upp vatten själv från en liten kanna. Duka undan själv och städa efter sig. Han var en liten pojke som fyllt ett år några månader tidigare, men det fungerade ju hur bra som helst! Den där självständigheten är otroligt värdefull att få med sig och den visar sig så väl när barnen på Salongen enkelt och självklart sköter både fika och lunch själva.
Jag har suttit på stolen flera gånger tidigare, så jag vågar säga att det här inte var någon speciell dag på något vis. Men det värmer mitt mammahjärta så otroligt mycket att få vara med några timmar och se en så väl fungerande förskola. Ett stort stort tack till alla er pedagoger för allt ni gör för våra barn varje dag! Tack till vår eminenta förskolechef Lotta! Och framför allt, tack till alla härliga barn som förgyllde min fredag!
Glada hösthälsningar från mamma Nina
