Det har nu gått nästan en hel termin sedan vi började skola in vårt andra barn på avdelningen Nyckeln på förskolan Kronan. Inskolningen gick betydligt lättare den här gången, med andra barnet, i varje fall för oss som föräldrar. Tack vare detta lugn från både oss och pedagogerna så gick inskolningen helt smärtfritt och färre tårar fälldes av både barn och mig. Minns hur jag efter att ha lämnat mitt första barn satt i bilen efter morgonens lämning och tvivlade på om jag själv verkligen behövde arbeta, var inte hela livets mening att jag skulle vara hemma med mitt älskade barn och lära det allt jag kunde och ge det all den trygghet som endast jag kunde ge. Och tårarna sprutade. Efter en veckas inskolning med andra barnet satt jag i bilen efter morgonens lämning och tänkte på hur smutsig framrutan var. Och spolarvätskan sprutade. Det är trygghet.

Ofta förundras jag över det engagemang som pedagogerna visar i mitt barn. De berättar utförligt om hur dagen har varit och de verkar lika intresserade som jag av framsteg och lustigheter. Ett moment som har varit bekymmersamt från första dagen är lunchen. Även hemma har vi haft problem med maten sedan minstingen slutade amma. Det som har fått henne att överleva är troligen yoghurt och majs. Men det är rätt sällan de serverar yoghurt till lunch på förskolan! En klok pedagog sa till mig en gång att mat, sömn och potträning är maktmedel som barnen kan använda gentemot sina föräldrar. Många gånger har vi förlorat matstriden och plockat fram den där yoghurten ur kylen. Men inte längre. För de fantastiska pedagogerna på Nyckeln har tagit med vårt barn på en riktig matresa, från att hon vägrade sitta med vid bordet när lunchen serverades till att hon nu äter både potatis och fisk. Potatisen började hon till exempel äta efter en smakövning som de gjorde med alla barnen för att visa hur spännande och roligt det är att prova nya konsistenser och smaker.

Hemma har vi slutat med att ersätta den mat hon avvisar med något annat. Nu sitter hon med vid bordet och smakar på det mesta. Tanken på smakövningar har aldrig slagit mig, tvärtom har matlagandet ofta handlat om att upprätthålla någorlunda glada barn genom diverse sysselsättningar med ena handen medan stekning av falukorv skett med den andra handen. Att få hjälp i sitt föräldraskap från sin förskola är mycket värt och skapar en stor trygghet som känns varje gång man vinkar hej då åt två små barn på väg mot ännu en dag att upptäcka och erövra.

/Linnéa Bjällebo, mamma till två barn på Kronan