I oktoberbrevet beskrev jag lärarens roller i montessoripedagogiken, och därför känns det naturligt att fortsätta med gränssättning och disciplin (som Maria Montessori kallade det). Hon ger en fantastiskt bra liknelse som är ungefär så här:        

”Gränser är som räcket på balkongen – om räcket inte finns, då vågar du dig inte ut på balkongen, du blir osäker på vad som ska hända eller så ramlar du kanske ner på marken. Om du ser ett stadigt räcke så är det underbart med en balkong! Du går ut, känner dig trygg och säker och vågar t.o.m. luta dig ut och njuta av utsikten och friheten!”

Det är väldigt viktigt att alla regler och gränser är satta av kärlek, menar Maria Montessori. De ska vara av äkta omtanke om barnets bästa och i relation till ålder och mognad. Regler ska sättas i en accepterande och varm miljö där man är konsekvent, rättvis och en framförallt en god förebild själv. Auktoritära regler leder ofta till osäkerhet eller trots. Straff eller belöning är inte bra verktyg för att få barnet välfostrat.  Montessori menade att ett barn som är rädd för straff, blir blockerat och ofta upprepar handlingen i ren oro för att göra just fel. Belöning är en inkörsport till ett alltför starkt bekräftelsebehov – barnet känner sig ”dålig” när det gör rätt – bara för att ingen precis säger det hela tiden. Det viktigaste är att barnet utvecklar inre normer och värden som sedan hjälper det att ”göra rätt”. Det är återigen barnets ”inre lärare” som jobbar. Då försvinner barnets behov av att ”testa” omgivningen. Barn som testar mycket, har ofta svårt att uppfatta vilka regler som gäller, kanske vuxna sänder olika budskap.

Några utvecklingsfaser i varje människas liv är extra känsliga för gränssättning, dels 2-3-årsåldern (när första frigörelsen sker från småbarnslivet), 6-årsåldern (då barnet frigör sig från egocentrisk världsbild) och under tidiga tonåren (11-15 år) då man frigör sig från familjen. Dessa perioder är det verkligen viktigt att visa barnet massor med kärlek och sätta tydliga gränser som gäller – och det som grundläggs när de är små, är rena investeringarna när barnet är i tonåren och starkare än du…

”Förskolan ska vara som en flodfåra som leder till havet – inom den får vattnet strömma fritt. Det är en frihet i fostran men inte från fostran.”
/Maria Montessori

Jag önskar er en skön november!

/Charlott (Lotta) Lundgren-Andersson,
förskolechef i VIM