Maria Montessori observerade barns utveckling och upptäckte att vissa områden är särskilt i fokus (extra känsliga) under vissa åldersperioder. Hon talade mycket om betydelsen av att stimulera, möta och förstå barnets behov.

En av de mest grundläggande perioderna är språkutvecklingen. Den påbörjas redan under fosterstadiet, är som mest intensiv de första sex åren, för att sedan avmattas sakta fram till 12-årsåldern. Det nyfödda barnet ”absorberar” språket som talas i miljön och lagrar det, för att aktivt börja använda språket från ungefär ett års ålder. Därför ska man tala med bebisar, titta dem i ögonen och ge dem ett rikt språk redan från början. Genom rim och ramsor, sånger och dialog införlivar bebisen hur man kommunicerar, samtidigt som man utvecklas kärlek och närhet.

I Montessoriförskolan läggs stor vikt vid att öka barnets ordförråd genom att använda korrekta namn på omgivningen. Det är inte bara ”ett träd” vi ser utan en ”vacker, gammal ek som växer högt”. Ett rikt språk utvecklar tankar, känslor och förmågan att samspela med andra.

Ett direkt språkutvecklande materiel är vårt fantastiska skriv- och läsmateriel: sandpappersbokstäver som känns med fingertopparna och där LJUDET på bokstaven lärs ut – är perfekt stimulans för det lilla nyfikna barnet i 3-4-årsåldern, som upptäckt att världen kryllar av spännande bokstäver! Vårt stora, byggbara alfabet är perfekt för att lyssna till vilka bokstavsljud som hörs i till exempel ordet ”sssooollll”. Då gäller det att uppmuntra och möta barnets nyfikenhet och kreativitet. Pedagogerna rättar aldrig barnet, utan det kan i sin takt knäcka skrivkoden och så småningom även läskoden.

/Lotta Lundgren-Andersson, förskolechef