Du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen…

Ett av de viktigaste nyckelorden i vår pedagogik är frihet. Det är verkligen ett ord som kan väcka frågor och beröra – VAD innebär det i praktiken? Ett förtydligande som Maria Montessori ger är: “Frihet i fostran, inte frihet från fostran”, det vill säga barnet behöver få så mycket frihet som det klarar av. För stor eller för liten frihet kan skapa otrygghet, och gränser måste hela tiden testas, för att se vad som gäller, eller ge dåligt självförtroende och kväva barnets lust att våga och utvecklas.

I montessoriförskolan finns många exempel på olika sorters frihet som ska finnas för att ge barnet god självkänsla och lagom ansvar för sin omgivning och egen utveckling:

• Rörelsefrihet och friheten att välja aktivitet hur länge man själv vill.  
• Frihet att tala (det är väl historia att barn skulle vara tysta när vuxna talar?): barnet ska känna sig fri att samtala och bli lyssnad på.
• Frihet från tävlan, press och tvång – barnet ska slippa bli jämförd med andra eller tävla i prestationer.
• Frihet från fara är självklart också väldigt viktigt. Miljön ska vara säker och trygg och ingen ska känna sig rädd eller utsatt, fysiskt eller psykiskt.
• Frihet att älska och bli älskad är det allra viktigaste i montessoris frihetsbegrepp. Ett barn som älskas villkorslöst, som respekteras av sin omgivning och tas på allvar förmedlar sedan allt detta till sin omgivning. Så som vi bemöter barnet, så kommer vi själva att bli bemötta.

/Lotta Lundgren-Andersson, förskolechef i VIM