Det är så fantastiskt att följa era barns utveckling och samtal med dem, lyssna på deras tankar och sätt att använda språket. Enligt Maria Montessori är det nyfödda barnet mottagligt för det språk som talas av sina närmaste och hon tyckte att man skulle prata med ”vuxenord” och med god grammatik från början för att ge barnet språket. Vi vuxna ska också benämna allt så ordförrådet ökar, och låta barnet uppleva begrepp, konkret och abstrakt. All modern forskning stödjer dessa tankar och förskolans uppdrag är bland annat att stimulera språken som barnet har. Det är viktigt att lyssna på barnet, ge det tid att verbalisera sina tankar och därefter måste barnet få respons och svar för att uppmuntras till nya samtal.

Språket är nyckeln till så mycket i människans liv: förståelse, självkänsla, kunskapande och vänskapande. Därför behöver vi dagligen ge barnets språk näring för att stimulera och bekräfta denna avgörande förmåga. Om du tycker att ditt barn inte utvecklas i språket, ta upp det med pedagogerna som gärna bidrar med sitt perspektiv och erfarenhet.

Tove Janssons novell ”Det osynliga barnet” är en vuxensaga om flickan som blivit osynlig av att ingen ser hennes behov. Först när hon blir rejält arg så blir hon synlig igen — en tröst att ilska kan vara ett sätt att bli lyssnad och sedd på! 🙂

Jag önskar alla härliga familjer en glad och solig vår! 

/Charlott (Lotta) Lundgren-Andersson 
förskolechef                    

Den underbara adventstiden är snart här! Trots att det inte är så klimatsmart med all belysning så blir allting lite vackrare och glittrigare, eller hur?

Maria Montessori var ju i grunden läkare och hade åsikter om det mesta. Det är så spännande att läsa hur hon såg på t.ex mat och hälsa. Hon förde protokoll över barnens tillväxt, vikt och hälsa och undervisade ibland föräldrarna om vad de borde ge sina barn att äta. Hon skriver i sin bok ”The Montessori method” att det lilla barnets diet måste vara rikt på fett och socker! Det var bäst att servera köttfärs, soppor, puréer och köttbullar liksom mycket mjölk och ägg. Barn kunde från tre års ålder äta helt kött, grönsaker (bara kokta!) och ofta frukt. Hon gav exempel på hur små portionerna borde vara till barn och att margarin aldrig skulle användas. Däremot ansåg hon att bröd var excellent mat. Alkohol var som gift, liksom vin och likör (!?). Kaffe och te kunde ge barnet skador, menade hon…

Ja, det är verkligen mycket som har förändrat sig på hundra år gällande hälsoråd. VIM strävar efter att servera livsmedel av så god kvalitet som möjligt, ekologiskt och kravmärkt när det alternativet finns – och vissa sorters mat väljs bort helt om ekologiska alternativ inte finns för säsongen.

Vi kommer att skaffa mer kunskap kring mat, kost och hälsa genom att en förälder som arbetar som dietist i Växjö kommun, föreläser för samtliga anställda i februari. Ni föräldrar får samma budskap på VIM:s årstämma 26 mars.

Jag önskar er en härlig adventstid!

/Charlott (Lotta) Lundgren-Andersson
förskolechef i VIM

I oktoberbrevet beskrev jag lärarens roller i montessoripedagogiken, och därför känns det naturligt att fortsätta med gränssättning och disciplin (som Maria Montessori kallade det). Hon ger en fantastiskt bra liknelse som är ungefär så här:        

”Gränser är som räcket på balkongen – om räcket inte finns, då vågar du dig inte ut på balkongen, du blir osäker på vad som ska hända eller så ramlar du kanske ner på marken. Om du ser ett stadigt räcke så är det underbart med en balkong! Du går ut, känner dig trygg och säker och vågar t.o.m. luta dig ut och njuta av utsikten och friheten!”

Det är väldigt viktigt att alla regler och gränser är satta av kärlek, menar Maria Montessori. De ska vara av äkta omtanke om barnets bästa och i relation till ålder och mognad. Regler ska sättas i en accepterande och varm miljö där man är konsekvent, rättvis och en framförallt en god förebild själv. Auktoritära regler leder ofta till osäkerhet eller trots. Straff eller belöning är inte bra verktyg för att få barnet välfostrat.  Montessori menade att ett barn som är rädd för straff, blir blockerat och ofta upprepar handlingen i ren oro för att göra just fel. Belöning är en inkörsport till ett alltför starkt bekräftelsebehov – barnet känner sig ”dålig” när det gör rätt – bara för att ingen precis säger det hela tiden. Det viktigaste är att barnet utvecklar inre normer och värden som sedan hjälper det att ”göra rätt”. Det är återigen barnets ”inre lärare” som jobbar. Då försvinner barnets behov av att ”testa” omgivningen. Barn som testar mycket, har ofta svårt att uppfatta vilka regler som gäller, kanske vuxna sänder olika budskap.

Några utvecklingsfaser i varje människas liv är extra känsliga för gränssättning, dels 2-3-årsåldern (när första frigörelsen sker från småbarnslivet), 6-årsåldern (då barnet frigör sig från egocentrisk världsbild) och under tidiga tonåren (11-15 år) då man frigör sig från familjen. Dessa perioder är det verkligen viktigt att visa barnet massor med kärlek och sätta tydliga gränser som gäller – och det som grundläggs när de är små, är rena investeringarna när barnet är i tonåren och starkare än du…

”Förskolan ska vara som en flodfåra som leder till havet – inom den får vattnet strömma fritt. Det är en frihet i fostran men inte från fostran.”
/Maria Montessori

Jag önskar er en skön november!

/Charlott (Lotta) Lundgren-Andersson,
förskolechef i VIM

“Maria Montessori ansåg att barnets inre drivkrafter var den bästa och viktigaste läraren. Den vuxne måste förhålla sig till detta och vara en guide och handledare. Hon ville få bort den auktoritära disciplin lärare förr hade, och beskrev konkret montessorilärarens förhållningssätt såhär:

Som en vetenskapsman – stora kunskaper om barnets utveckling och stimulerande material, arbetar metodiskt och utan förutfattade meningar, observerar och dokumenterar sitt arbete på ett seriöst sätt och väntar tålmodigt på resultat.

Som en betjänt – finns alltid redo, arbetar tyst och diskret, stör aldrig och sköter om miljön så att den är ren, vacker och inbjudande.

Som ett helgon – har ett ”vackert” inre, rena, goda tankar och en ängels tålamod.

Den vuxne är alltid en förebild för barnet och därför ska läraren ofta ”titta sig i spegeln” och fundera på vilken förebild de är. En enkel sanning är ju “barn gör inte som du säger – de gör som du gör”. Det är också viktigt att montessoripedagogen följer barnet och inte forcerar eller tvingar det. Istället ska det lockas att pröva och uppmuntras till självständighet. Så den där ”betjänten” ska inte serva barnet i onödan utan underlätta lite lagom…

Det är mycket viktigt att montessoripedagogen alltid är ödmjuk inför barnet och visar det respekt – det utvecklar barnets självrespekt och självkänsla. Montessoripedagogiken kallas ofta ”kärlekens pedagogik”, eftersom den så starkt betonar varmt, hänsynsfullt och kärleksfullt klimat. Framgångsrik som montessoripedagog blir man när kärleksfull atmosfär råder varje dag, i gruppen och i varje barn, för då absorberar barnet all den kunskap som finns i omgivningen.”

Charlott “Lotta” Lundgren-Andersson,
förskolechef i VIM

Det finns så mycket att berätta om i vår pedagogik, och i mina månadsbrev skriver jag om hur montessori kan kopplas till LPFÖ 98/10 för att ni föräldrar ska få insyn och kunskaper om hur vi arbetar och vad barnen erbjuds i förskolan.  Pedagogiken har en helhetssyn på lek, lärande och barnets utveckling och är i högsta grad ”modern och aktuell” trots att den föddes runt sekelskiftet 1900 i Rom.

Det finns alla möjligheter för dig som förälder att sätta dig in i montessori och få tips och råd om barnets behov, vardag i förskolan och förståelse för vad pedagogerna pratar om…:

• Prata med pedagoger och andra föräldrar
• Delta i föräldramöten och ”föräldrautbildning”- FIM i VIM (nästa tillfälle 14 oktober)
• Sök info på nätet – en väldigt bra sida är: www.montessori.se
• Besök förskolan – ”sitt på stolen” och observera hur ditt barn fungerar i relation med andra
• Det finns massor med intressant litteratur att läsa! Boktips får du av pedagogerna
  (– alla har sin personliga favorit)
• Låt ditt barn visa för dig vad det arbetar med ibland!
• VIM:s utmärkta blogg lägger ofta ut bilder på barnen i arbete – så kul att i lugn och ro prata om det som händer på bilderna hemma med sitt barn.

/Charlott (Lotta) Lundgren-Andersson, förskolechef VIM

Några rader från vår förskolechef, Lotta Lundgren-Andersson:

“En underbar liknelse från montessorifilosofin finns, som påminner oss vuxna om att blomman och barnet har mycket gemensamt. Jag reflekterar särskilt över den på vårkanten. När vi gläds åt alla små plantor som dyker upp så kan man fundera lite över följande:

När en planta sticker upp ut jorden, ser vi till att vattna och sköta den på bästa sätt. Växten får omsorg, kärlek och mycket uppmärksamhet, men också mycket frihet att växa. Vi drar inte i stjälken för att den ska växa snabbare eller skyddar den mot alla risker med en upponervänd hink.

Montessori menade att vi behöver handskas med barnets utveckling lika naturligt, med samma varsamhet och respekt för dess inneboende växtkraft, som när vi planerar och sköter vår trädgård. Materialet, framtaget av Montessori i kärlek och respekt för barnets djupaste behov, tillhör ”näringen” – som inte får forceras utan absorberas av barnet i dess egen takt. I varje material finns en ”dold skatt” att upptäcka. Läraren förmedlar, men ”klicket”, aha-upplevelsen, är barnets egen. Barn är känsliga för vuxnas förväntningar. Risken finns att de pliktskyldigt använder materialet för föräldrars och lärares skull, om vi lägger värderingar i barnets val. Då rycker vi i växten och rötterna kan inte utvecklas – och utan rötter klarar sig ingen liten blomma.

I skollagen är man mycket tydlig med att förskolan ska erbjuda hög kvalitet och sträva efter att uppfylla målen – inte bedöma barnets förmåga att ”klara av målen”. Det är så lätt att falla i fällan att jämföra barn eller skapa ett prestationsinriktat klimat – till och med i förskolan. Men det är helt emot såväl skollagen som Maria Montessoris kloka förhållningssätt.”

/Lotta Lundgren-Andersson, förskolechef

Maria Montessori observerade barns utveckling och upptäckte att vissa områden är särskilt i fokus (extra känsliga) under vissa åldersperioder. Hon talade mycket om betydelsen av att stimulera, möta och förstå barnets behov.

En av de mest grundläggande perioderna är språkutvecklingen. Den påbörjas redan under fosterstadiet, är som mest intensiv de första sex åren, för att sedan avmattas sakta fram till 12-årsåldern. Det nyfödda barnet ”absorberar” språket som talas i miljön och lagrar det, för att aktivt börja använda språket från ungefär ett års ålder. Därför ska man tala med bebisar, titta dem i ögonen och ge dem ett rikt språk redan från början. Genom rim och ramsor, sånger och dialog införlivar bebisen hur man kommunicerar, samtidigt som man utvecklas kärlek och närhet.

I Montessoriförskolan läggs stor vikt vid att öka barnets ordförråd genom att använda korrekta namn på omgivningen. Det är inte bara ”ett träd” vi ser utan en ”vacker, gammal ek som växer högt”. Ett rikt språk utvecklar tankar, känslor och förmågan att samspela med andra.

Ett direkt språkutvecklande materiel är vårt fantastiska skriv- och läsmateriel: sandpappersbokstäver som känns med fingertopparna och där LJUDET på bokstaven lärs ut – är perfekt stimulans för det lilla nyfikna barnet i 3-4-årsåldern, som upptäckt att världen kryllar av spännande bokstäver! Vårt stora, byggbara alfabet är perfekt för att lyssna till vilka bokstavsljud som hörs i till exempel ordet ”sssooollll”. Då gäller det att uppmuntra och möta barnets nyfikenhet och kreativitet. Pedagogerna rättar aldrig barnet, utan det kan i sin takt knäcka skrivkoden och så småningom även läskoden.

/Lotta Lundgren-Andersson, förskolechef