Kåseri: Nu ä re juligen!

I lördags såg jag hur de sålde två paket saffran för 25 kronor på ICA. Det var billigt tänkte jag, men lite väl sent. Bakade själv mina lussebullar samma helg som det var julskyltning nere på stan, planerade mysig glöggfika med saffransbulle efter det att ögonen fått provsmaka julen i alla skyltfönster. Påtalade ICA-erbjudandet för min syrra som log hånfullt åt mig och meddelade med bestämdhet att lussebullar bakar man till lucia. Ooops!

I en trädgård på gatan där jag bor hängdes julslingan i äppelträdet redan i mitten på november. Jag inspirerades av detta ljus i mörkret och hängde upp mina adventsstjärnor veckan därpå. Påtalade ljuset i mörkret för min granne som hånfullt log och bestämt påtalade att adventsstjärnan hänger man upp till 1:a advent, därav namnet. Ooops!

Mormor berättade för mig om hur de kokade julskinkan kvällen före julafton. Hon fnissade och talade med viskande röst om hur de i mjugg tog varsin skiva redan på kvällen, FÖRE JULAFTON, ATT DE BARA VÅGADE! OOOPS!

Pappa tar med sig lillflickan ut i skogen på granhuggartur. Packar med sig varm choklad och mackor. Mamma stannar hemma och putsar fönster, skurar golv, lägger in sill, rullar köttbullar i armhålan samtidigt som hon pyntar grenen granen. Inombords är det någon som hånler samtidigt som en röst om jämlikhet försöker göra sig hörd i skvalet av I´m dreaming of a white christmas.

På julafton är det härjigt. Mor står i grytorna, julklappspapper viner, skinka äts, leksaker låter, någon fyller på snaps, Kalle äger TV:n, knäck äts, leksaker går sönder, mor står i grytorna. På kvällen får äntligen mor dunsa ner på stolen i sällskapet. Någon är trött, annan är full, någon är för mätt, många är sockerhöga. Härjet lägger sig.

Ingen annan gång känns 2012 så 1912 och ändå:
Kvällen före julafton klär jag och maken den magiska julgranen. På julafton väcker vi barnen på ”junibacken-vis” (när händer det någonsin att man är uppe före barnen och dessutom sitter i kjol framför pianot, när?) och inväntar treåringens totala utbrott över detta oförutsedda och icke-deltagande i den magiska julgranen.

Ooops vad jag älskar´t!

/Linnea Bjällebo, förälder på Kronan.